Sen någon vecka innan vi visste att vi är gravida har jag drömt skumma, hemska, intensiva och konstiga mardrömmar. Ofta vaknar jag och känner mig snurrig, illamående och irriterad. Men det händer också ibland att jag drömmer om något riktigt riktigt hemskt. Inatt drömde jag att jag började blöda, eller att det började komma rosa flytningar. Jag vaknade med ett ryck och kände mig äckelmagad av bilden som fortfarande fanns kvar av hur det hade sett ut i drömmen. Hela dagen kan ju bli förstörd bara pga en liten dum dröm. Det gäller ju också att inte tillåta kroppen att somna om direkt för då kan man kastas tillbaka. Så jag kämpade ett tag med att hålla ögonen öppna.

Klockan var nog runt tre och efter att jag gått på toaletten hade jag istället svårt att somna om. Då började jag tänka på att kring vecka 11 kan många känna livmodern som sticker upp en bit ovanför bäckenbenet. Eftersom magen är som en ballong på kvällen är morgonen den enda tiden på dagen då jag har en chans att klämma och känna lite. Så jag låg där och kände efter, men det gick inte att känna någonting. Då blev jag lite orolig för det också :/

Nu såhär på morgonen när känslan av den dumma drömmen gått över så är jag väldigt tacksam över att brösten iallafall gör ont. Att jag är trött är ju inte konstigt med tanke på hur jag sover. Illamåendet kan man förklara med at det är Måndag och jobbet står mig upp i halsen ;)

Någon som visat sig vara en oändlig källa till lugn är min lillasyster M, som väntar sitt andra barn i Januari. Hon är på något sätt så otroligt jordnära och samlad när det gäller graviditeten och små barn. Då andra skulle få panik, om barnet skriker nonstop eller om det sätter i halsen, är hon lugnet själv. Jag blir så stolt av att se henne som den fantastiska mamma hon har blivit. Från att ha varit strulig och tagit dagen som den kommer är hon nu supermom som alltid tänker steget före.  Nu kan jag som storasyster vända mig till henne med alla frågor jag har och jag blir alltid lugnad. Det bästa är att det inte gör ont i hjärtat att hon kommit så mycket längre än vad vi har. Förr kunde det vara otroligt jobbigt. Nu är hon mitt lugn <3 

 

Sara

19 december 2011 11:41

Angående livmodern kan jag säga att jag inte alls fattar hur man känner den. Och jag går ju in i v 15 på onsdag..:-)
Kram

http://langtaneftertresamhet.blogspot.com

EVL

19 december 2011 15:17

Tack Sara, skönt att se att man inte måste kunna känna den på en gång :)
Kram!

 

Orättvisan.

19 december 2011 14:09

Vad fint att du fått en ny syn på din syster! tror nog att ni har stor hjälp och glädje av varandra bägge två! Underbart! Kramar!

http://www.orattvisan.blogg.se

EVL

19 december 2011 15:18

Ja det är så härligt att vi har så nära kontakt nu. Hon stöttade mig mycket under alla behandlingar också men nu är det enklare för mig att vara runt henne vilket är jätteskönt!
Kramar

 

Cookie

19 december 2011 18:15

Äsch strunta i det där med att kunna känna livmodern, oftast är det bara erfarna barnmorskor som med säkerhet kan fastställa det exakta läget. De som säger sig kunna känna det själva vet nog nödvändigtvis vad det är de känner och kan följaktligen ha fel! Jag har aldrig kunnat känna var kanten på min livmoder är trots att jag legat och känt och klämt ett antal gånger...och det är ändå en pigg och kry bebis där inne, går in i v 26 imorgon...Så oroa dig inte för det, det är HELT onödigt!

EVL

19 december 2011 20:45

Åh vad skönt att läsa! Tack :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...