Har inte skrivit på ett tag. Jobbet står mig upp i halsen och helgen har bara tillängnats lata och lugna aktiviteter.

Jag tycker inte att jag är lika illamående längre och brösten gör inte lika ont. Det gör mig irriterad och orolig. Det är hela 30 dagar kvar till vårt nästa VUL (EN MÅNAD!!!) och jag vet inte om jag kan vänta så länge. Tröttheten finns fortfarande kvar tillsammans med den svullna magen. I övrigt mår jag som vanligt och det vill jag inte göra. Våra familjer har börjat fråga oss saker om bäbisen, som namn och vad vi tror att det är för kön, och det känns så himla knäppt att ens försöka svara. Lite förbjudet.

I mina svagare stunder planerar jag att försöka boka in ett ultraljud någon annanstans än hos TF. Samtidigt gör det mig bara stressad och jag har igentligen inte tid eftersom jobbet håller på att sluka mig hel.

Jag har fortfarande inte bestämt mig för hur jag ska göra. Tant L svarar ju inte när jag ringer så där är jag väl utlåst. För att få en tid hos KK måste jag väl fejka magsmärtor och det vill jag inte. Tankarna går till den där VUL-maskinen som var ute på blocket för några tusen... skulle inte ha någonting emot att ha den stående nere i källaren just nu!