Har inte skrivit på ett tag. Jobbet står mig upp i halsen och helgen har bara tillängnats lata och lugna aktiviteter.
Jag tycker inte att jag är lika illamående längre och brösten gör inte lika ont. Det gör mig irriterad och orolig. Det är hela 30 dagar kvar till vårt nästa VUL (EN MÅNAD!!!) och jag vet inte om jag kan vänta så länge. Tröttheten finns fortfarande kvar tillsammans med den svullna magen. I övrigt mår jag som vanligt och det vill jag inte göra. Våra familjer har börjat fråga oss saker om bäbisen, som namn och vad vi tror att det är för kön, och det känns så himla knäppt att ens försöka svara. Lite förbjudet.
I mina svagare stunder planerar jag att försöka boka in ett ultraljud någon annanstans än hos TF. Samtidigt gör det mig bara stressad och jag har igentligen inte tid eftersom jobbet håller på att sluka mig hel.
Jag har fortfarande inte bestämt mig för hur jag ska göra. Tant L svarar ju inte när jag ringer så där är jag väl utlåst. För att få en tid hos KK måste jag väl fejka magsmärtor och det vill jag inte. Tankarna går till den där VUL-maskinen som var ute på blocket för några tusen... skulle inte ha någonting emot att ha den stående nere i källaren just nu!
EVL
12 december 2011 10:45
Mm ska göra det. Tack
Karin
11 december 2011 19:20
Usch! Vet precis hur det är. Veckorna mellan VUL i v8 och KUB i början på v13 var jättejobbiga. Jag tvivlade flera gånger på om jag verkligen var gravid och vi vågade inte berätta för några innan KUB eftersom vi själva knappt kunde tro på det... (detta trots att alla i vår omgivning kände till vår situation). Har dessutom aldrig varit så nervös som just inför UL i v 13, höll på att börja gråta av nervositet innan vi skulle in i rummet. Men håll ut! Våga tro på att detta kommer att funka. Ett UL tillför ju egentligen inget utan som en BM sa till mig handlar det om att ha tillit dessa veckor. Jag tror verkligen att det kommer gå bra för er. Med så fina resultat efter IVF borde ni ha oddsen på er sida. Och visst är det skönt att må illa för att få ett "bevis" på att man är gravid, men glöm inte att flera är "lyckligt" lottade som slipper detta. Under hela graviditeten kommer det ju dessutom att finnas saker att oroa sig över, liksom inför förlossningen och när barnet väl är fött. Man kan inte ta något för givet men njut av varje dag som du är gravid och motsatsen inte har bevisats! Kram!
EVL
12 december 2011 10:44
Ja det är verkligen precis så. "Är jag verkligen gravid?!"
Har bestämt mig för att inte försöka få till ett till VUL. Ska ha tillit som du säger.
Bara 29 dagar kvar nu :S
Kram!
M
11 december 2011 21:09
Vad skönt att höra ifrån dig! Blev lite orolig när jag inte såg någon uppdatering ;)
De där symtomen går upp och ner och vi är alla olika i hur vi känner oss. Det finns inget som säger att du måste må fruktansvärt illa och har gräsligt ömma bröst, för att det ska bli en lyckad graviditet. Jag hade som sagt illamående men kräktes aldrig och jag har pratat med flera stycken blivande mammor som upplevt samma sak. Vissa mår hemskt dåligt i början medans andra har tur och mår relativt bra. Men jag vet hur det är att oroa sig över symtom som försvinner, och det är inte helt lätt att bara försöka slappna av och njuta. Ring någon privatklinik eller din BM och prata med dom, att du vill ha ett extra VUL, om du känner dig väldigt orolig.
Bra att du haft en lugn helg, eftersom det verkar vara mycket på ditt jobb. Passa på att vila och ta det lugnt när du är ledig!
Tänker på dig vännen!! Stora kramar!
http://myhartfordhome.blogspot.com
EVL
12 december 2011 10:38
Tack fina vän
EVL
12 december 2011 10:32
Haha, nej faktiskt inte! Helt sjukt men sant. Det var nog många som trånade efter den :)
Kramar
EVL
13 december 2011 13:13
Tack så mycket Emma och Grattis till graviditeten :)
Kram
Maya
12 december 2011 17:51
Som någon skrev här ovan och som alla som varit ofrivilligt barnlösa vet.. så går oron aldrig riktigt ur (och som många också påpekar så blir det en ny oro när det väl finns ett barn ;)
Vi har haft ett VUL i v. 8+ med hjärtslag och ett UL i v. 12+ med liten en som rörde armar och ben (vi hoppade KUB-testet, det räckte för oss att det inte fanns några synliga fel).
Nu har det gått 16 fulla, jag mår inte längre illa och magen växer inte nämnvärt (ser supersvullen ut på kvällarna, men inte mer än så). Gissa vad som smyger sig på.. oron.. Är jag verkligen gravid?
Jag försöker att så långt jag bara kan vara rationell.. det är många som inte har gravidbula i v. 16, illamåendet verkar ofta gå över, och så länge jag inte blöder så finns inget som talar emot att allt är bra..
Och emellanåt vågar jag tänka tankar som att kanske borde vi byta sovrum på landet så det får plats en liten liten säng..
Kram och sparka oron i röven, varje gång den visar sig!
EVL
13 december 2011 13:19
Ja, jag trodde att det skulle försvinna när vi blev gravida men den ändrade bara form.
Kram och gör du detsamma
EVL
13 december 2011 13:18
Tack så myket. Jag försöker tro mer och mer för varje dag :)
Anna
12 december 2011 20:12
Haha, ja den maskinen skulle nog gått varm här!
Glöm symptomen, jag mådde oftast prima och brösten kunde kännas precis som vanligt.
Om du känner dig orolig så prata med TF eller din barnmorska så kanske dom kan ordna något. Vet inte hur tidigt man kan lyssna på hjärtjuden men annars kanske du kan få göra det hos BM.
Kramen!
http://www.enmammawannabe.bogspot.com
EVL
13 december 2011 13:18
Ja herregud! E skulle få bli rena rama gynekologspecialisten ;)
Tack vännen, vad skönt att se de orden "glöm symptomen". Ska verkligen försöka!
Kramar
Marielle
12 december 2011 21:25
Åhh, förstår din oro till fullo, jätte jobbigt, jag vet.. Men vi måste tro på det och ha tillit på dessa veckor som en annan skrev. Jag mår inte heller illa hela tiden och brösten ömmar mer eller mindre för mig med.. Men jag tror ändå på det, 2012 är vi mammor! <3
Åh, tack så mycket för din kommentar, filmen blir tittad på ett gäng gånger per dag.. ;)
Kramar!
http://mariellear.blogg.se
EVL
13 december 2011 13:17
Man trodde liksom att allt skulle vara frid och fröjd när man väl lyckats. Känns dumt att vara så orolig hela tiden. Men jag försöker tro på det mer och mer för varje dag :) Ja tänk att vi blir mammor nästa år!
candra
12 december 2011 22:34
En ul maskin till salu, det ser man inte varje dag. Tror att det är bäst att du låter bli för det är lätt att bli beroende, vill så gärna kunna ta bort din oro men jag vet ju precis hur det är och det är något som man själv måste ta itu med men jag hoppas i alla fall att dagarna går fort för dig. Att dem svischar förbi.
Stor kram till dig
http://hizukiblogg.cryptorize.com
EVL
13 december 2011 13:16
Haha nej verkligen inte. Undrar vem som köpte den!
Tack fina
Mrs L
13 december 2011 11:42
Kan förstå att det är påfrestande och jobbigt. Jag vågar knappt tänka på hur jag själv kommer vara där ni är nu om jag någon gång blir välsignad med det.
Men allt är bra vännen, tänk på dina fantastiska resultat hitintills!
Stor större störst kram
http://Inteutanf.blogg.se
EVL
13 december 2011 13:15
Ja det är väldigt jobbigt men jag förstår ju samtidigt att det är irriterande för andra att läsa. Det är ju ett lyxproblem. Önksar att jag bara kunde slappna av och vara lugn men oron är liksom så himla nära till hands hela tiden.
Klart ni också kommer att vara i samma situation! Hoppas bara att du kan slappna av och njuta :)
Tänker på er en massa idag och hoppas så otroligt mycket inför morgondagen
Ett plus ett blir vadå?
13 december 2011 15:25
Jag förstår preciiiis hur du känner det! Befinner mig i exakt samma situation som du. Jag är fortfarande trött men illamåendet är mycket bättre. Eftersom vi är nästan lika i tiden måste det väl vara ett tecken på att vi helt enkelt ska må bättre nu? :) Risken för att något ska gå fel efter att man sett ett hjärtljud på VUL är ju väldigt liten. Oron får man nog lära sig att hantera, den blir man nog aldrig av med. Särskilt inte när bebisen väl är född, det finns hela tiden nya saker att oroa sig för.
Kram!
http://ettplusettblir.blogspot.com
EVL
14 december 2011 09:19
Skönt att se att någon mår likadant, ja det måste vara ett bra tecken :) Man får väl vänja sig vid att oron kommer att finnas där för alltid nu.
Kram!
Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...
