Igår när jag kom hem från jobbet var jag som vanligt inte sugen på någon slags mat. Dessutom var E ute på jobb och skulle inte komma hem förens halv 10 på kvällen. Det fick bli en stor skål med iskall mjölk och cornflakes istället samt en väldigt sur och väldigt god blodapelsin. Sen försökte jag sova för jag var så trött. Men det gick inte. Jag var alldeles ensam i ett stort kallt hus och det var för tyst helt enkelt.

Eftersom mamma lyckades ringa efter skjuts precis när E kom innanför dörren blev jag ivägsläpad i bilen och kunde inte mysa med E i soffan förens klockan var 23. Vid den här tiden brukar jag redan sova. När jag äntligen kommit hem igen blev det en snabb magbild och en isglass i soffan innan vi släpade oss mot sovrummet. På en gång när jag la huvudet på kudden började jag må illa. Fast jag var hungrig. Jag låg och vred och vände på mig ett tag innan det blev ohållbart och jag var tvungen att skynda mig in i köket. Där satte jag snabbt i mig fyra (!) rostmackor med skinka och en tablett Postafen. Kom isäng runt klockan 1 och det har satt sina spår idag. Jag känner mig bakis helt enkelt. Illamående, trött och orkeslös. Min räddning idag blir nog yogan där jag sagt till instruktören att jag bara kommer att ligga ner under hela passet. Förhoppningsvis kan jag somna utan att snarka för det vore ju pinsamt.

Ikväll ska vi berätta för E´s förlädrar. Det har jag drömt om att få göra i flera år. Vet inte riktigt varför det är så viktigt att få berätta för just dom men det har alltid varit något jag sett fram emot. Vi har försökt gått igenom vad vi ska säga men E strular alltid till det så det kanske bara blir pannkaka och helt obegripligt :)