Åh vad vi var nervösa idag! Sådär nervös att det liksom hackar när man andas. Vi kom till kliniken när det var 5 minuter kvar och självklart blev de lite försenade så vi fick vänta till klockan 9. Varken jag eller E kunde läsa en tidning utan satt bara och höll varandra i händerna och andades hackigt. Jag fick lämna ett urinprov och lite blod och sen ropade plötsligt TF mitt namn.

Vi skakade hand i dörren som man alltid gör och han frågade lite om hur jag mår. Snart var det dags att hoppa upp i stolen. Stora stora tomma mörka hål uppenbarade sig på skärmen och jag kände för att kräkas. TF berättade att det var äggstockarna som fortfarande inte "hämtat sig" från hormonbehandlingen. De var ca 6 cm stora så det förklarar ju varför jag haft sådanna hugg och kramper i sidorna de senaste veckorna. Efter en titt på varje äggstock försökte han hitta embryot. Det tog en evighet (ca 5 sekunder) och när vi först såg det lilla pyret kunde jag inte se några hjärtslag, fast TF sa "där har vi embryot och det ser fint ut med fina hjärtslag". Så vinklade han staven lite och då såg vi det! Ett flimmrande tickande litet litet hjärta! Vilken otroligt fantastisk och overklig känsla!! Jag har fortfarande inte landat.

Embryot är ca 17 mm långt och ovanför den kunde man se gulkroppen som en liten sol. Runt omkring vårt lilla pyre fanns det fostervatten. Den låg och vilade med ryggen mot sidan på livmodern. Vi fick en liten bild med oss hem :)

Innan vi gick från TF´s rum passade jag på att fråga om allt sånt där som man går och ältar hela tiden och här kommer det svart på vitt:

INGEN fara om symptomen går upp och ner

Man behöver INTE må illa och ha jätteont i brötsen

Efter att man sett hjärtslag och att allt ser bra ut i vecka 8 är risken LITEN att det ska hända något

Nu när jag slappnar av mer kommer jag antagligen att känna av tröttheten mer än innan.
Den värk i svanken och rumpan som jag haft sen igår är pga graviditeten och innebär ingenting farligt.

(Snälla EVL, kom ihåg det här nu!)

Jag förklarade att jag är så orolig av mig och fick därför en tid för ytterligare ett VUL nästa år den 10:e Januari kl 8.20 Vi kommer då att vara i vecka 14 (13+6). När vi gick från kliniken fick vi många grattis, även från en fin tjej som satt i väntrummet. Jag lämnade över ett ex av Cecilias otroliga bok Väntrum och förklarade vad den betytt för mig och min familj. De blev jätteglada och skulle läsa den. Förhoppningsvis hamnar den tillslut i väntrummet så att fler får chansen att upptäcka den.

Nu är jag tillbaka på jobbet och ska försöka jobba. Min chef smög in på kontoret och undrade hur det gått. När jag berättade om hjärtslagen grät hon. Det är så himla fint att så många andra kan känna glädje med oss. Tack för alla fina kommentarer, sms och lyckönskningar!

Igårkväll innan jag gick och la mig började jag få ont i magen. Det ilade och drog i livmodersområdet när jag rörde på mig. Tänkte att det skulle gå över efter natten men istället har det irriterat mig så att jag sovit dåligt. Kudden hade jag slängt bort också så jag låg helt plant hela natten vilket resulterade i att jag hade jätteont i svanken på morgonen. Idag gör det ont att röra sig. Det ilar kring höften/äggstocken på vänster sida. Hoppas att det inte är ett tecken på någonting dåligt utan betyder att det växer på som det ska där inne. Livmodern ska ha växt från storleken på ett hönsägg till att bli stor som en grape... det måste ju kännas lite eller hur?!

Det kommer inte bli mycket vila och sömn inatt. Imorgon är det dags att få se om pyret lever och mår bra. Dagen vi längtat efter är äntligen snart här men hua vad nervös jag är! Hur ska jag våga hoppa upp i stolen? Har inbillat mig på sistone att symptomen försvunnit lite igen och listar dom nu bara för att lugna ner mig själv lite.

Hård i magen

Trött, sover en sväng på dagen så går det bra

Brösten känns som blåmärken men bara när jag tar på dom utanpå bh:n

Bröstvårtorna gör ont, speciellt på natten

Stickningar, ilningar, drag och molvärk i magen ganska ofta

Kan dricka kaffe men har absolut ingen lust att göra det

Lätt illamående då och då och känner inte för att äta vissa saker

Uppsvälld mage, speciellt på kvällen

När jag tvättar ansiktet och skvätter vatten på pannan får jag en blixtrande huvudvärk i några sekunder

Jag vet att man kan ha symptom även fast allt inte är ok i magen, men jag behöver all peppning jag kan få nu. Jag har nog aldrig varit såhär nervös inför någonting förut. Jäkla tidsmaskin som inte vill fungera!

Bygget med tidsmaskinen pågår utan några framsteg men bara jag fortsätter hålla mig sysselsatt och lalalala så går kanske tiden fortare...

Tack tack tack för alla lugnande svar! Tyvärr hann jag inte läsa några av dom innan det var dags att bege sig till middagen men någon gång på kvällen ringde jag E och så fick han sätta sig vid datorn och läsa upp det ni skrivit :)

Hela kvällen var lyckad ändå, trots en viss oro. Tyvärr så serverades det nykokta rödbetor till köttet (!!!) så jag var ju tvungen att ställa in mig mentalt på att kanske behöva kissa rött också, haha. Det är så otroligt skönt att vara nykter på sånna här tillställningar. Jag har absolut inga som helst problem med att avstå att äta eller dricka vissa saker som kan påverka barnet negativ. Det enda som jag trånade efter var mögelosten de åt till glöggen och pepparkakorna.

Idag är det sista arbetsdagen på denna veckan och jag räknar stenhårt med att helgen kommer att gå fort. Det är bara tre dagar (jag räknar inte med idag) kvar till VUL. Om jag kunde skulle jag bygga en tidsmaskin för att transportera mig själv till Tisdag 8,40. Men det går ju såklart inte... men kanske ska jag ändå försöka, för tänkt vad tiden skulle gå fort om jag grottar ner mig i ett sådant projekt! :)

Fy vilken dag och ursäkta i förväg för ett äckligt och genomnojjigt inlägg. Idag har jag suttit på hemskt möte hela långa dagen med jobbet. Har inte kunnat koncentrera mig alls eftersom jag irriterat mig på den jädra Crinonen!

Jag slutade ju med gelén för 5 dagar sedan och när man applicerat den så bildas det som typ pappersmassakoncistens innut *ja-ni-vet*... och det kommer inte ut! Lite lite kommer ut varje gång jag är på toa men den jädra skiten är ju inte vit utan liksom gul , ibland lite lite rosa vilket gör mig så himla rädd!

Dessutom har den gjort mig jättetorr där nere så under en av mina många kisspauser under dagen så fick jag lite rosa på papperet när jag torkade mig. JAG HOPPAS ATT DET BARA VAR FÖR NÅGOT LITET SÅR SOM TILLKOMMIT EFTERSOM JAG ÄR SÅ TORR! Tänk om det är början på något hemskt?! Visserligen har inget Crinone varit rött och det var inte färgat vid den incidenten heller men jag hann ju få minst två hjärtinfarkter innan jag kunde lugna ner mig lite.

Eftersom jag var rädd fick jag också ont i magen och märkte faktiskt att många av mina symptom är mycket mildare idag. Brösten är fortfarande känsliga men jag är inte lika jättetrött som förut och jag mår inte illa.

Fan vad rädd jag är nu! Det värsta är att jag inte får ligga hemma ikväll heller. Jag måste på en lång middag med hela avdelningen  :( Snälla är det nån som varit med om samma sak som kan lugna mig? Det är hela fem dagar kvar till VUL. Tänk om något gått fel nu. Du dör jag.

Idag när vi vaknade var det till en ny vecka. Vecka 8 (7+0). Jag mår som jag mått de senaste veckorna, tröttheten bränner innanför ögonlocken, smått äckelmagad, ömma bröstvårtor och uppsvälld mage. Igår kände jag riktigt sjuk där i soffan hemma hos mormor. Efter en riktig brakmiddag kraschade jag i soffan och somnade till. När jag vaknade och skulle försöka ta mig hem mådde jag sååå illa! Aldrig bra att somna när det igentligen inte är tid för det. Fort hem med den iskalla bilen och skivade upp mango som jag tvångsåt för att må lite bättre. Sen halvsov jag tills E kom innanför dörren. Vi satt upp en halvtimme tillsammans men gav snart upp. Några gånger på natten vaknade jag av att jag mådde lite småilla men inte så att jag skulle behöva kräkas.

Idag är det mycket bättre. Nu finns mest bara ömheten i brösten och tröttheten kvar och den är hanterbar. Verkligen inte som igår då jag gick och la mig på toalettgolvet bara för att få sluta ögonen ett tag. Det enda som bekymrar mig idag är en tryckande värk i magen mot sidorna. Tack och lov finns min underbara lillasyster till hands bara i huset bredvid. Hon finns alltid vid datorn och skriver lugnande saker som "det är helt normalt" och "precis så hade jag också". Tydligen är min graviditet än så länge väldigt lik båda hennes graviditeter och det känns ju bra! Om jag bara fokuserar på det hon skriver och de svar jag fått från TF ang diverse rädslor kanske jag kan hålla ut till VUL.

Ikväll ska jag, om jag orkar, försöka städa och dona lite inför advent. På Lördag ska jag sätta igång att koka senap. Det har blivit en liten tradition att jag ger ut senapsburkar till alla i släkten. Speciellt på E´s sida är det en viktig händelse som alla ser fram emot. De tycker att den är jättegod men samtidigt konkurrerar jag nog lite med mormorn som ändå alltid envisas med att göra en egen och ställa fram på julbordet :)

Vad mysigt det ska bli när vi kan få lite mer julkänsla hemma! Tänk att denna julen kan bli en riktigt lycklig jul, den lyckligaste julen på väldigt länge. Om allt bara går bra på Tisdag. Det är fem dagar kvar efter idag. Åh vad nervös jag är!

Idag är jag verkligen inte på banan. Huvudvärk, svagt illamående, en väldig hunger och en otrolig trötthet gör det nästintill omöjligt att jobba på som jag skulle behöva. Hela natten har jag legat och frysit och svettats omvartannat och jag var nog på toaletten tre ggr under hela natten. Jag känner mig som en zombie och har börjat fundera på om mammas förkylning hoppat över på mig. Eller är det normalt att känna sig febrig när man är gravid?

Kvällen var tänkt att spenderas med min bästa vän och hennes lilla flicka men jag fick ställa in. Ett tag tänkte jag hålla ut och försöka åka hem och städa och dona innan de kom men när jag var tvungen att gå och lägga mig inne på toalettgolvet en stund bara för att få vila lite skickade jag iväg ett sms om att vi måste boka om. Planen nu är att åka direkt till mormors varma lägenhet och slänga mig på hennes soffa. Tar nog med lite thaimat så att båda slipper anstränga sig så mycket.

Jag vet inte om det är vanliga graviditetssymptom den här sjukdomskänslan eller om det är förkylning/oro för ultraljudet som plötsligt närmar sig med stormsteg. Visste att jag skulle vara jättenervös inför det men redan nu en vecka innan mår jag lite illa när jag tänker på hur jag kommer att må innan vi vet om allt är bra. Det är ju bara 6 dagar kvar nu! Jag är iallafall överlycklig för Solens strålar som idag fick se ett tickande hjärta på sitt VUL!

Imorgon går vi in i vecka 8. Önskar att tiden kunde gå lite fortare och att jag inte var så himla nervös hela tiden.

Faktiskt försöker jag njuta så ofta jag kan. Men det kommer nog inte fram direkt på bloggen. Idag tex skrev jag mina första ord i en gravid-fylla-i-bok. Ska försöka skapa inlägg med lite ljusare toner framöver. Förhoppningsvis kan vi slappna av lite vid den här tiden nästa vecka.

Igår var vi omringade av gravida kvinnor. Först en visit hemma hos min lillasyster och senare på kvällen kalas hemma hos E´s lillasyster. Det är inte alls lika jobbigt att umgås med dom längre, men det känns fortfarande inte som om vi verkligen är gravida. Det går inte in i huvudet att det ligger en liten bäbis på tillverkning i magen. När vi kom hem sent på kvällen påpekade E att det faktiskt suttit två bäbisar kring fikabordet... vilken svindlande tanke det är!

Min syster vet ju om allting så hon frågar stup i kvarten hur jag mår osv. För det mesta känns det löjligt att svara, som om jag sitter och ljuger. Igår visade hon mig en bok som heter "boken om mig" och sa att hon köpt en likadan till vårt barn. Där ska man fylla i både innan och efter barnet har fötts. Vi blev jätterörda men samtidigt - det går inte in!

När jag väl säger något om vår graviditet är det inte utan att jag nästan skäms lite eftersom någonting inom  mig fortfarande inte accepterar att vi verkligen får vara såhär glada nu. Det känns som om jag går över en gräns på något sätt.  Vi hoppas att det kan sjunka in när vi får se lilla pyret på VUL. Det är bara åtta dagar kvar nu.

I övrigt så ser jag ett mönster. Ni har rätt i att symptomen går i cykler för nu är ömheten tillbaka. Inatt kissade jag två ggr Varje gång ömheten sätter in så blir jag glad och på samma gång irriterad på mig själv som målar upp skräckscenarion så fort symptomen minskar lite. Varför kan man inte bara flyta med?

Igår mådde jag för första gången så illa att jag tog en postafen. Det verkar vara innan och efter jag ätit som är de mest kritiska tiderna. Äter jag inte mår jag illa och efter jag ätit mår jag illa. Svårt att undvika alltså. Men vad gör väl det. Jag är glad att jag har symptom. Utan dom blir jag ju tydligen en galning.