Varmt välkommen kära efterlängtade Augusti! Iom detta är det endast 23 dagar kvar tills vårt möte inför IVF:et och månaden då allt ska dra igång är äntligen här! Behöver nog inte beskriva vidare hur skönt det känns.

Här hemma råder det dock delade känslor ang detta med att påbörja IVF. E längtar också såklart... efter att vi ska bli gravida. Inte efter själva behandlingen, den bävar han för. Mycket mer än vad jag gör verkar det som. Jag räknar dagarna och glädjs åt att semestern springer iväg men han vill hålla kvar vid den så länge som möjligt. Tror det beror på att han är rädd för allt som påminner om sjukhus och läkare. Fråga mig inte varför för det tror jag inte att han vet själv. De gånger vi pratar om hur det kommer att bli under till exempel äggplocket har jag påpekat att han säkert kan få lugnande innan han med, men då blir han arg. Antar att han tycker att det hotar hans manlighet.

Varför tror vissa killar att omgivningen förväntar sig att de ska vara och känna på ett speciellt sätt? Jag är mer bekväm med E när han vågar visa sina känslor än när jag vet att han stänger dom inne. Om han tycker att situationen är jobbig och är väldigt rädd inför äggplocket så vill jag såklart att han ska få något lugnande. Inte ser jag honom som mindre manlig för det. Tvärt om. Synd bara att det inte går in hos honom.

Mamma ringde och ville prata ytterligare med mig och Cecilias underbara bok. Hon förundrades över att det fanns så mycket i boken som jag pratat med henne om långt innan jag ens läst den. Att de flesta barnlösa har samma tankar. Hon sa också att hon förstår hur problematisk och jobbig omgivningen kan vara när man går igenom någonting sånt här. Hon skulle nog ha kunnat prata om boken hela natten om hon inte skulle till jobbet imorgon. Vilken otrolig tur att det finns en sån här bok som kan beskriva hur det är på andra sidan staketet, där gräset inte alls är så grönt. Tack igen för en jättebra bok Cecilia! Om ni inte läst Väntrum kan ni köpa den här eller skriva en fin motivering och vinna den här.

 

Cecilia summerar

1 augusti 2011 07:46

Oj, oj, EVL så glad du gör mig! Tusen tack och tusen cyberkramar!
Jag hoppas att ni kommer möta bra personal under IVF-resan, som ska ge lugn och trygghet åt er båda. Snart är ni där. Önskar innerligt att det ska gå precis som ni (vi) vill!

http://www.villhabarn.se/blogg/3395-Cecilia-Ekhem

EVL

1 augusti 2011 21:25

Det är bara du som ska ha tack. Tack för att du skrev en underbar bok och för att du är en sån fin vän!

Kramar!

 

candra

1 augusti 2011 11:30

Peter var jätte nervös han oxå när vi var på info mötet för ivf, sen när vi väl skulle börja och jag fick min panikångestattack så verkade han lite lättad över att slippa han oxå. Killar är så vana vid att alltid vara den manliga och starka men dem behöver inte det, när vi var på info möte om förlossning så var det en kille som svimmade och då pratade vi bara om det. När det väl gäller så tror jag att E kommer att fixa det galant och kanna sig stolt över att han fanns där för dig. Upplevelsen i sig kommer han och du att ha för livet för ni får en ovanlig inblick i hur erat barn blev till och det är helt fantastiskt. Ni Ska båda vara vara stolta och det kommer att gå så bra. Kram

http://hizukiblogg.cryptorize.com

EVL

1 augusti 2011 21:24

Ja jag har försökt få honom att se det så också, som något fint och fantastiskt. Kanske kommer han att tycka det ju närmre plocket vi kommer.

Tack vännen!

 

Längtan

1 augusti 2011 15:25

Jag tror att våra män kan må sämre än oss när man hamnar i ivf-svängen. Vi kvinnor blir på något sätt så upptagna med sprutor, undersökningar med mera, medan männen hamnar bredvid. De blir inte delaktiga i behandlingen som vi. Då tror jag att det kan vara skrämmande men äggplock och alla andra undersökningar. Det är inte konstigt alls att din man är orolig och nervös. Han är säkerligen inte den första.

Kram

http://langtantillbarn.blogspot.com

EVL

1 augusti 2011 21:23

Ja så är det nog. Vi har lite tid att bearbeta och förbereda oss på vad som ska hända. Önskar bara han förstod att hans nervositet inte gör honom mindre manlig.

Kram!

 

Diddi

1 augusti 2011 18:41

Hejsan.
Läste om era funderingar kring äggplocket. Min sambo är sjukt sjukhus-känslig och alla prover som togs innan höll han på att tuppa av på samtliga. Men han tog med sig mobilen in i U-rummet där han fick sitta och titta på UL-skärmen från samma håll som jag själv. Men räddningen denna gång var faktiskt att han kunde spela spel på mobilen under plocket samtidigt som han höll min hand, men han tog sig igenom det. Och jag vet ju inte grunden till din mans oro/rädsla men ibland kan de gå lite fort i Falun så var inte rädda för å fråga å påpeka hans rädsla, min sambo fick erbjudande om att lämna simmare under tiden, men han skulle ändå med in. =) Dom kan vara envisa karlar också.
Lycka till och jag räknar iaf ner med dig.
Kram

http://diddiz.bloggplatsen.se

EVL

1 augusti 2011 21:23

Det var ett bra tips det där med mobilen. Ska tipsa honom om det :)

Har varit dålig på att uppdatera mig om läget för er och blev så glad när jag gick in och såg att ni lyckats innan nästa IVF! Stort stort grattis till er båda! :)

Kramar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...