A-V har varit jätteduktig och somnar oftast rätt fort i sin säng i sitt rum på kvällarna. Vi brukar ge kvällsfika och sen göra oss iordning och tända mysbelysning inne på rummet. Sen får hon välja vem av alla lekkamraterna som får sova med henne. Vi lägger ner henne och jag gör ett "fothus" och sen pussar vi på pannan. Ibland ber hon om en sång eller en saga och sen går vi ut därifrån. Nu har vi gått från att hon springer upp med kudden i famnen kanske 40 ggr till runt 5-10. Jätteskönt.

Hon sover så bra, tills vi också går och lägger oss och huset blir tyst. Det slår nästan aldrig fel att hon börjar gråta så fort jag sagt godnatt till E och lagt huvudet på kudden. Förut har det fungerat att vi bara ropar till henne att hon ska sova och att mamma och pappa ligger i rummet bredvid, men nu är hon förkyld och blir helt hysterisk. Nu dundrar hon in till vår säng med kudden i högsta hugg och hon har sån fart att hon till och med glömmer tutten i sin säng. Inatt somnade hon så fort hon lagt sitt huvud på min arm... med kroppen fortfarande ståendes utanför sängen.

I tre nätter har hon därför legat mellan oss och det leder till mycket sämre sömn (för oss båda säger E, men jag hör ju att han sover). Dessutom börjar det göra rejält ont i svanken på mig om jag ligger i samma ställning allt för länge = det blir om möjligt ännu segare att kliva upp på morgonen. Tacksamt nog har jag alltid lyckats gå upp, duscha, klä på mig, sminka mig och ta fram kläder till henne på en halvtimme. Fråga mig inte hur det går till...

Varje morgon då vi kommer in på hennes avdelning ramlar det in 2-4 pojkar i kapprummet. Det började med att en pojke som heter Pelle började "välkomna" oss genom att hoppramla och lägga sig på golvet. Nu har det utvecklats till en gruppaktivitet. Det blir ett väldigt liv när de ser att hon kommer dit, så hon verkar vara omtyckt av de flesta :) Imorse fick jag leda henne till skåpet för att hålla borta pojkarna som ville kramas. Tror de gillar hennes Batmanmössa och att hon har skor med spiderman på.

Ikväll ska jag på gravidyoga igen och Anna-Vera ska få vara hos min moster för första gången alldeles själv. Jag längtar redan efter att bara få sitta ner och andas. Få lite tid till bara mig och bäbisen i magen. Ska försöka koppla bort tankarna på fredag då farmor ska begravas. Jag tar allt det där imorgon...tanken på kläder, ska jag skriva ett brev till henne för att lägga på kistan?, frustrationen över att det inte finns några lugnande tabletter man kan äta när man är gravid, rädslan för att hennes död plötsligt ska bli så verklig att jag blir alldeles paralyserad. Usch, nej imorgon tar vi det. Ikväll andas vi. Jag och bäbisen.