Tack för all fin omtanke! Ska kommentera och godkänna era fina kommentarer så fort jag får möjlighet.

Den mesta av tiden har gått åt till att vara med pappa. Jag åkte till honom direkt när jag fick reda på vad som hänt och tog med mej pizza så att de slapp tänka på lunch. Farfar och farmors hund var den första som hälsade mig i dörren och det var så himla jobbigt! Han luktade farfar och han hade fått med sig en av farfars tröjor för att sova på. Man kunde se på hunden att han var ledsen, det syntes så starkt i ögonen. Han ville vara nära mig och mysa hela tiden och det fick han. På något sätt kändes det som om det var en del av farfar som satt där med mig.

Pappa ser helt förstörd ut och det är ju självklart. Så himla fruktansvärt att vara med om detta en gång till. Mot min vilja (fast jag sa inget) berättade han hur det hade varit de sista minutrarna med farfar på akuten. Hur han vetat att han skulle dö men hållt ut tills alla söner var på plats. Innan han dog hade han sträckt upp handen mot taket som om han såg något eller något. Jag hoppas så innerligt att det var farmor som kom och hämtade honom! Den äldsta sonen hade sagt att det var ok för honom att gå och så försvann han. Så himla hemskt att tänka på att jag mår fysiskt illa. Stackars stackars pappa!

På kvällen tog jag med mig E och A-V samt fikabröd och åkte tillbaka till pappa. Vi sa inte så mycket utan satt mest bara där. Då och då grät han och jag höll om honom. Det var skönt att gråta tillsammans. Sen den dagen har jag ringt pappa flera gånger och sett till att han känner att vi är nära. Det är såklart extra viktigt nu.

Gravidmässigt är jag inne i vecka 26 vilket är galet. Magen är ën hård kula nu och den vibrerar och hoppar mest hela tiden när bäbisen rör sig där inne. Oftast kommer det små dunsar ovanför naveln eller mot höger sida, precis som med A-V. För första gången denna graviditet höll jag på att svimma när jag låg ner. Det var på gravidyoga igår och bäbisen måste ha lagt sig så att något kom i kläm. Vi skulle bara ligga på rygg och andas men allting började snurra och hörseln försvann. Började må fruktansvärt illa och satt mig upp snabbt som attan. Fick sitta så några minuter medans rummet stabiliserade sig igen. Detta hände med A-V också men återigen mer mot slutet av graviditeten... fast det är ju iofs inte långt kvar nu. Helt sjukt att det är typ 13 veckor kvar!

Strax hämtar jag A-V och då åker vi direkt till A. Äntligen ska vi få träffa lilla Signe <3! Som vi längtat!