EttVanligtLiv

Inlägg publicerade under kategorin Innan plusset

Av EVL - 23 augusti 2011 08:11

Sov som en kratta inatt. Äntligen är dagen här då vi kan ta första steget mot IVF! Jag är realistisk och förstår att vi inte kommer att ha sån tur att vi kan börja imorgon. Men har jag väntat 77 låååånga dagar så kan jag klara 21 till.

Nu sitter jag på jobbet med Alf i en påse undangömd från oförstående kollegor. E kommer snart och hämtar upp mig. Tänk att man kan vara så glad åt ett möte hos farbror doktorn ;)


 

Av EVL - 22 augusti 2011 08:30

Den här dagen känns lika värdelös som att fylla 19. Man är redan myndig men får fortfarande inte köpa alkohol på systemet med de "vuxna". Ett gränsland. Jag är oerhört tacksam för att gränslandet denna gång bara är EN dag och inte ett helt år iaf!


Apropå år så är det i helgen två år sedan vi började försöka bli med barn. Kring min födelsedag (jättesmart). På min födelsedag är det också ett år sedan vi fick ett "tidigt missfall" där ägget inte ens fäst som det ska. Mensen bara uteblev.


Skönt att vi har IVF-mötet och starten på behandlingen att se fram emot. Har faktiskt inte grubblat och tänkt så mycket på tvåmilastrecket alls på sista tiden.

Skönt att det äntligen går frammåt. Skönt att det är Tisdag den 23:e imorgon!

Skönt att det går att överleva trots långa nedräkningar.

 

Av EVL - 21 augusti 2011 18:54

Idag orkar jag sitta upp och vara som en normal människa. Sakta kommer jag tillbaka till vardagen och det som drar är såklart besöket hos TF på Tisdag. Det är alltså bara två dagar kvar!


Alf sitter redan otåligt väntandes vid dörren.

  

Ps. Candra, gissa vad han har om halsen ;)


    


Av EVL - 19 augusti 2011 17:29

Det känns verkligen som om jag nått något slags all time low. De senaste två dagarna har jag legat utslagen i soffan med en dunderförkylning men samtidigt är det något annat som tynger ner mig också. Hela jag känns som ett enda stort vrak. Skärper jag inte till mig kan jag ligga och gråta konstant över absolut ingenting. Det finns ingen ork till någonting.


Ikväll ryker nog den första chokladkakan vi fick av fina Candra för just sånna här stunder. Hoppas att jag är på bättre humör till på Tisdag. Det är iallafall bara fyra dagar kvar nu.


Tack för alla fina kommentarer. Jag ska svara och godkänna när jag mår lite bättre.

   

Av EVL - 17 augusti 2011 21:38

Det är precis det jag är. Alla runtomkring mig blir gravida och alla ska ha någon gång kring Oktober-Januari. Inte VI såklart men alla andra. Varenda jädra vän jag har är på smällen.


Låg hemma i soffan med feber och kaktusar i halsen när jag bestämde mig för att vara hemma från jobbet imorgon. Eftersom jag bestämt lunchmöte med en väninna så sms:ade jag henne att jag inte kunde. Då skrev hon tillbaka att hon tänkt tala om för mig att de ska ha barn i december och att det var underbart. Ja det är klart att du är det - tänkte jag, för alla blir ju det förutom vi.

Jag har så svårt att unna henne det också. De har nyss träffats. De måste precis ha börjat försöka. Jag ville bara kräkas på telefonen och skicka iväg det som mms tillbaka. HAR HON INTE SETT ALLA LÄNKAR OM OFRIVILLIG BARNLÖSHET SOM JAG LAGT UT PÅ FACEBOOK?! Lite finkänsla tack!


Hur mycket ska man behöva tåla? Det är sju stycken i min närhet som väntar barn kring samma månader nu. Det hela börjar kännas som ett stort skämt. Finns det verkligen ingen som driver med mig? Det värsta är att jag misstänker ÄNNU en vän.


Nä nu stänger jag in mig tills vi sätter igång. Nu får det vara nog. Jag orkar inte mer.

 

Av EVL - 17 augusti 2011 08:25

Idag är jag dunderförkyld. Så typiskt när man vill vara frisk och kry inför det som väntar! Planerar att åka till apoteket på lunchen och länsa hyllorna.

Det är bara 6 dagar kvar nu vilket betyder att IVF närmar sig med stormsteg. Just nu är det inte biverkningar eller smärta vid äggplock som gör mig orolig. Jag är orolig att det inte ska bli någon skillnad...


Efter två år av olika behandlingar har hoppet vid varje nytt försök nästan försvunnit. Visst hoppas man men jag tar näsan för givet att det inte ska funka. Att misslyckas har blivit vardag och jag har svårt att föreställa mig hur det skulle kunna gå vägen någon gång.


Så nu är jag rädd att samma känslor ska infinna sig under IVF-behandlingen. Någon som har ett bra tips på hur man laddar om? Hur ska jag få hoppet tillbaka?

 

Av EVL - 16 augusti 2011 09:52

...sitter vi i väntrummet och är bara några minuter från att gå in till vårt första IVF-samtal. Vad jag längtar! E är mest orolig inför allt, han kan inte se IVF som någonting att se fram emot just nu. Han ser fram emot att bli pappa, att se ett positivt graviditetstest men han bävar inför resan dit.

Det är ok. Jag förstår att han är nervös och orolig. Han har inte haft lika lång tid på sig att förlika sig med hela processen. Sen är han nervös inför allt som är förknippat med läkare och sjukhus. Min plan är att köpa lugnande (naturläkemedel) på apoteket till honom innan besöken. Det är tabletter som jag använt på några begravningar och för det mesta fungerar de utmärkt. Jag vet att när han får se våra små befruktade ägg kommer han att tycka att det är helt otroligt. Det är ju någonting fint också.


Igår på kvällskvisten ringde jag till mamma och sa precis som det var. Att jag blev ledsen när de pratade om att resa till sommaren och bara antog att vi fortfarande skulle vara barnlösa kring den tiden. Att jag upplever det som om min syster blivit mer tanklös när det gäller kommentarer om att de är gravida igen när de är i närheten av oss.


Mamma förstod precis (Tack Cecilia och din underbara bok!) och hon hade tänkt på att min systers beteende måste påverka oss negativt. När hon pratat om semester nästa år hade hon trott att vi fortfarande måste vänta några månader på behandlingen och att vi kanske var gravid då men att vi ändå skulle kunna följa med på resan. Problemet var att hon inte förklarade det igår. Tack vare att mamma tagit sig tid att läsa Väntrum har hon börjat förstå hur jag och E mår. Förr tyckte hon att vi skulle försöka leva som vanligt. Nu är hon lyhörd och förstående. Så himla skönt!


Den 23:e klockan 10 sitter vi hos TF. Samma dag kommer min vän K till honom för ett UL i vecka 18. De är äntligen gravida efter 6 år av barnlöshet och många IVF-försök. Jag är så lycklig för deras skull. Hoppas deras närvaro där samma dag kan ge oss lite tur också för det känns som om det kan behövas. Igår satt jag och läste på om odds vid IVF och det kan ju göra vem som helst nojjig.


Nu ger jag mig själv googleförbud och koncentrerar mig på det som väntar om bara 7 dagar. Starten på vårt nya liv. En start på ett riktigt liv. Jag är så himla redo att lämna väntrummet nu.

 

Av EVL - 15 augusti 2011 21:26

Jag var på ett så bra humör. Så åker vi till mamma för att äta middag och allt förändras. Det kommer fram att ännu en av min systers vänner ska få barn. När jag hör om människor som plannerat in sina barn för att det ska passa med när andra får vill jag bara kräkas. Sen låg mammas dumma tanklösa kommentar kvar och spökade i bakhuvudet också. Allt känns bara fel ikväll. Det hela blev inte bättre av att när vi för en gångs skull får till det utan att det gäller så får jag ont i magen efteråt. Det verkar som om kramperna i livmodern som en orgasm utlöser känns extra mycket veckan innan mens. Eller är det någonting annat?


Det gör inte jätteont utan det blir bara ömt som svag svag mensvärk men det påminner mig ändå om den här rädlsan jag har att det ska vara något annat fel än "bara" en ägglossningsstörning.


Kvällen borde  varit bara mysig. Jag borde orka lyssna när min syster och hennes sambo pratar om deras lille son. Jag borde veta att de inte HELA TIDEN refererar till att hon är gravid för att vara dum mot oss. Trots att man kan tro det ibland.

Vad tycker ni om denna fina?

Mamma - "vilka vill ha en öl till maten"
Min syster - "Jag vill! Men jag kan ju inte. Jag är ju gravid"
I mitt huvud - "Åh nej! så jävla synd om dig då"

Usch för idag. Jag hatar att vara utan när alla andra i min närhet får bli med barn.

Ikväll känns bitterheten verkligen som en svart sörja som kväver mig innifrån.

Så håller jag på att bli förkyld också. Halsen värker och huvudet dunkar.

Suck.


Det är iallafall snart bara en vecka kvar. Sen börjar nästa väntan.

 

Presentation

Maila EVL

ettvanligtliv@hotmail.se

Vissa känsliga inlägg är lösenordsskyddade. Vill du läsa - skicka ett mejl till mig och berätta vem du är. Tack!

Villhabarn.se

Min blogg finns numera också länkad från villhabarn.se

 

 

Det är en jättebra sida där information, articklar, forum och bloggar om barnlöshet samlats på en och samma ställe. Läs mer på www.villhabarn.se

 

 

Fråga mig

28 besvarade frågor

Kategorier

Länkar

Arkiv

RSS Feed

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2022
>>>

Tidigare år

Besöksstatistik


Skapa flashcards