Igår gick vi in i vecka 24 (!) och nu börjar jag bli rätt stor. Det känns så bekant att smeka över magen men samtidigt är denna bäbis mycket mer aktiv än Anna-Vera var, så det är nytt att få känna småsprattel och sparkar hela tiden. Magen hoppar rätt bra när h*n där inne avfyrar en spark eller vänder på sig. Ibland känner jag att det är små fötter eller händer som liksom smeker/undersöker på insidan. H*n reagerar på våra röster nu och kommer igång ungefär samtidigt som A-V på morgonen. Som regel är det mest liv där inne när jag lägger mig ner och ska sova. Magen blir fortfarande rätt platt men bäbisen känns ändå uppe vid revbenen nu. Ofta är magen lite sned åt höger.

Jag är jättehungrig hela tiden men försöker tygla mig eftersom jag känner att vikten lätt kommer att dra iväg. Nästa vecka är det dags för det första riktiga barnmorskebesöket och då får jag ju väga mig igen. Vid inskrivningen vägde jag 66.6 kilo och det blir väldigt intressant att se hur mycket jag gått upp hitills. Många säger att jag mest bara har fått en stor mage men jag och E märker stor skillnad på den övriga kroppen också. Mina glasögon t.ex är för tajta i tinningen nu så de ger mig huvudvärk.

Det känns lite bättre, längtan och sorgen efter farmor. Tror jag har lyckats distansera mig rätt bra och jag försöker att fokusera på annat. Jag har inte besökt deras lägenhet och jag har inte läst hennes dödsannons i tidningen. Det känns oftast mest som en mardröm men verkligheten kommer ikapp och slår ner som en bomb varje gång jag ser hennes bild någonstans och det blir smärtsamt tydligt att jag inte riktigt förstått än att hon verkligen är borta. Vi bjuder hem pappa ofta för att han ska få tänka på roliga saker också. Tycker mig se att han inte darrar lika mycket om händerna längre. Denna veckan är han med sina bröder i och sin pappa i fjällstugan som farfar byggt på 70-talet. Antagligen är det sista gången farfar är där, men jag hoppas att de kan njuta lite av att vara tillsammans också. Det måste vara oerhört tungt att precis ha förlorat sin mamma och samtidigt behöva förbereda sig på att även pappan kommer att gå bort inom en snar framtid. Jag har inte träffat farfar än. Tydligen ska han vara alldeles gul och ha tappat rösten. Han är väldigt svag och jag samlar fortfarande mod. Min syster kontaktade honom förra veckan och fick höra att farmor sagt att hon ville dö... det var antagligen därför hon slutade äta. Tungt att tänka på.

Mitt i allt elände finns det mycket som lyser upp. Det största är min familj såklart. Förutom att jag myser allt jag kan dom så fotar jag mycket vilket gör mig glad. Igår när vi satt i soffan och tittade på tv ringde min längtanssyster och jag visste på en gång vad det gällde. Mycket riktigt är hon gravid!!! och jag blev så otroligt fantastiskt underbart glad. Äntligen står det rätt till och vi är gravida samtidigt precis som förra gången. Idag fick jag glada besked från min bästa vän som varit på VUL och sett två(!) tickande små hjärtan. Det gör mig så glad och lättar verkligen på allt det mörka. Stort grattis till er, ni är underbara båda två <3!

Anna-Vera är två år och två månader nu och det verkligen rasslar in nya ord och meningar hela tiden. Nu har hon börjat använda sina ord till att beskriva saker hon gjort och sånt hon varit med om. Axplock av det vi hör ofta just nu:

"Kom igen då mamma"
"Oookidååå"
"Nära ögat pappa"
"Inte sova nu...sen"

"Det kanske gick bra mamma"
"Jag har varit sjuk, jag har kräkits" (efter magsjukan är detta väldigt populärt att prata om)

"Inte dagis nu"

"Sova stora Pippi-sängen"

"Jag älskar mamma och pappa... och kitten och tutten. Jag älskar bäbisen... sen ut"

Idag är E hemma med A-V hela dagen och då jag ringde hem för att kolla läget lät han alldeles tårögd. A-V hade dragit världens berättelse:
"Pappa jag har varit på bio med mamma och pappa.. och mormor var där, och Odd och Vidar och Pelle... och jag fick popcorn. Vi såg Findus"

E hade dragit fram videokameran men då hade hon såklart vägrat återberätta :)

 

C

6 oktober 2014 21:34

Vad bra det är med så underbara nyheter mitt i allt det jobbiga. Alltså jag vill inte ens tänka på hur det kommer vara att förlora min farmor och farfar men jag hoppas på att när dagen kommer får de fortsätta vara tillsammans även om det inte är kroppsligt med oss andra. Längtar efter att få träffa er! Kramar

http://spyor.blogg.se

EVL

8 oktober 2014 14:03

Tack fina vännen! Jag längtar efter att få träffa er också :) kramar!

 

Millie

6 oktober 2014 23:00

Snabba tips tack! Ska gravidfotas imorgon, ute, vad (o färger) ska jag ha på mig?? Tips tips!!

EVL

7 oktober 2014 09:16

Hej Millie,
Ha på dig de färger du trivs i och något du känner dig bekväm i. Tänk på att inte ta något som är allt för grönt kanske om du ska vara ute. Om du har en partner som ska vara med, tänk på att ni inte har färger som "krockar" med varandra.

Ta med någon snygg filt att sitta på om fotografen vill att ni ska sitta ner någonting. Jag tycker det är fint om man kan ta med något som bäbisen ska ha sen, typ en filt eller skor eller liknande att ha med i bilderna.

Lycka till! Vad roligt att gravidfotograferas :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...