Jag känner sådan ångest inför morgondagen och farmors begravning. Det vänder sig i magen så fort jag tänker på det och jag är rädd för att jag inte har någon aning om hur jag kommer att klara av situationen.

En viss del av rädslan sitter i att se farmors kista och att liksom "vara uppe i" döden. Det blir så påtagligt, speciellt när jag bär på ett nytt liv... Det ska liksom vara fokuserat kring födelse och glädje, inte det motsatta!

En annan del är att jag är rädd för att se min pappa, och min mamma för den delen, så ledsna. Jag är också rädd för mina egna känslor nu när jag är gravid. Jag blir så himla ledsen, det känns som om det inte finns någon gräns längre. Jag kan gråta hysteriskt och det finns inget som stoppar. Tillslut blir jag rädd för att jag inte ska kunna ta ett andetag för all gråt. Tänk om jag kräks där inne. Tänk om jag svimmar. 

Den sista och värsta delen är att se min farfar som tydligen ska vara i väldigt dåligt skick just nu och alldeles gul. Det blir första gången jag ser honom utan farmor, vilket känns helt fel! Vad ska jag säga till alla? Hur ska jag möta mina släktingar utan att bryta ihop? Hur ska jag repa mig?

Den var 13 år sedan min älskade morfar gick bort och sen dess har vi varit förskonade från begravningar, förutom för något år sedan då E´s farmor gick bort. Jag kände inte henne så väl men blev ändå väldigt berörd och trycke i mig säkert 4 lugnande (växtbaserade) tabletter innan begravningscermonin. De gjorde mig spy- och svimfärdig men liksom avtrubbad på något sätt. Önskar att jag kunde ta till något denna gång för att lugna nerverna men det går ju inte.

Ikväll måste jag försöka välja något att ha på mig. Och köpa näsdukar och nässpray....och försöka sova. Vilken helvetesdag. Kan ingen bara ta över min kropp ett tag? Någon som är starkare.

 

Intesomvitankt

16 oktober 2014 11:20

Usch! Förstår att det känns jättetungt. Begravningar är tunga nog även om man inte stod personen så nära. När det är ens egen släkt är det fruktansvärt. Men vad man ska säga kommer nog naturligt. Alla är ju ledsna. En kram räcker långt!
Hoppas allt går bra <3 kramar!!

EVL

27 oktober 2014 10:13

Tack fina du! Kramar tillbaka!

 

Jenny

16 oktober 2014 12:42

Förstår att det måste kännas jättejobbigt :( Men samtidigt tror jag att huvudet kan göra det ännu, ännu värre innan. Det kan också bli väldigt vackert och rofyllt och fyllt av tacksamhet för det man fick. Undviker man saker så brukar det alltid bli värre, det är min erfarenhet. Och på något sätt kan huvudet skapa en rädsla av hur man ska klara det som egentligen inte finns. Vad är det värsta som kan hända egentligen? Att du gråter, bryter ihop? Svimmar? Inget av det är ju egentligen farligt. Jag ska tänka på dig och tror att du kommer att fixa det bra. Att känna sorg är inget farligt och man har rätt att göra det. Och det händer alla någon gång. Stor varm kram Jenny

EVL

27 oktober 2014 10:13

Tack för dina ord

 

Du + jag och framtiden

16 oktober 2014 20:41

Stor kram till dig!

http://dujagochframtiden.blogspot.se

EVL

27 oktober 2014 10:12

Tack! Kramar tillbaka!

 

C

16 oktober 2014 21:22

stor kram <3 Det här fixar du. Tänk inte så mycket utan se det som ett sista farväl. Släpp ut alla känslor och skratta åt fina minnen.

http://spyor.blogg.se

EVL

27 oktober 2014 10:12

Tack vännen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...