Vad otroligt jobbigt det är att ruva! Mycket värre än jag trodde men på samma gång helt fantastiskt. Jag skulle ju aldrig byta bort det här för någonting.

Idag kände jag mig lite mindre svullen än gårdagen fast byxorna behövde fortfarande hållas öppna under tröjan. Jag klarade mig undan den där hemska mensvärken fram till efter lunch. Under ett möte med chefen slog den till och jag kände paniken stiga. Tack och lov hade vi så mycket att gå igenom att jag inte hann tänka så väldigt mycket på vad det innebar. Så fort jag hade chansen sprang jag iväg till toaletten och undersökte. Inget blod som tur var! Det har börjat bli en skräck att torka sig. Jag räknar snabbt till tre eller så försöker jag nonchalant titta på det i ögonvrån (som att jag igentligen inte bryr mig).

Tre gånger hitills har den röda filten nästan orsakat en mindre hjärtatack! Jag har planer på att stänga in den någonstans tills detta är över.

Såhär på kvällen, ett långt varmt bad senare, återstår en lätt tryckande mensvärk långt ner i magen under naveln. När jag drar in magen så känns det precis som träningsvärk och det gör jätteont att peta på den för den är så uppblåst. Jag mår också lite illa men det kan vara trötthet eller bara inbillning. Känslan är att detta inte kommer att hålla hela vägen till TD. Fast jag hoppas ju såklart. F*n vad jag hoppas. Jag hoppas så mycket att jag blir paralyserad varje gång den där äckliga menskänslan kommer inrullande. Och det värsta har ju inte ens börjat! På Torsdag är det 16 dagar sedan Ovitrellen togs, dvs den dag min mens skulle dykt upp i vanliga fall. Jag kommer nog inte att ta många lugna andetag resten av veckan.

Usch, kan ingen bara snabbspola mig härifrån? Stanna där vi har ett plus och tryck på paus...

Snälla låt mig få slippa mens så att jag kan ta denna om snart 4 dagar.

Igårkväll ganska sent upptäckte jag ett missat samtal på min mobil. Det var en av barnmorskorna på IVF-kliniken i Falun som talat in ett meddelande. Hon sa att det nog är rätt vanligt att må såhär i det tillstånd jag befinner mig i men blir det värre ska jag uppsöka min gynekolog. Hennes svar kändes ju mer verkligt än det vi fick av T från TF. Jag är precis som du Evelina en evig pessimist men visst, när T sa sådär så fick vi lite lite av hoppet tillbaka. Efter att ha lyssnat på barnmorskans meddelande tillsammans med E var vi eniga om att vi än en gång varit lite dumma som hoppats lite mer. Det är inte många som lyckas på en gång. Självklart är vi inte bland dom!

Natten till idag har varit en repris av de senaste två-tre nätterna. Magen som är uppblåst och ivägen gör det otympligt och obehagligt att vända på sig. Då jag lagt mig på mage har det gjort ont i brösten av en ömmhet bakom bröstvårtorna men det går snabbt över. Klockan 3 vaknade jag av att magen var stor och hård som om jag svalt en kanonkula. Efter att ha rullat ur sängen och tvingat mig själv att kissa kunde jag somna om. De sista timmarna innan klockan ringde drömde jag en underbar underbar dröm där jag gick runt och bar på vår dotter. I magen låg en liten pojke. Jag blev så glad när jag vaknade för jag drömmer aldrig om att vi har barn eller att jag är gravid. Kanske kroppen förstått att det iallafall är närmare nu än någonsin. Även fast det antagligen inte blir nu.

Ruvardag 8

Upplåst mage som är öm att trycka på
Brösten är fortfarande som blåmärken men bara när jag tar på dom ovanpå bh:n
Bröstvårtorna är fortfarande ömma
Det stramar i magen, mest vid naveln, när jag sträcker på mig
Det sticker långt ner på vänster sida
Ingen mensvärk än så länge men jag känner att den är på gång
Magen gör ont bara när jag går och drar jag in andan så känns det som träningsvärk längst sidorna

Delmål IVF

Start [x]

Godkännt VUL [x]

Äggplock [x]

Befruktade ägg [x]

ET [x]

RD1 [x]

RD2 [x]

RD3 [x]

RD4 [x]
RD5 [X]
RD6 [X]

RD7 [X]
RD8 [X]
RD9 []
RD10 []
RD11 []
RD12 []
Testdag []

Positivt graviditetstest []

Tidigt VUL där allt ser bra ut []

Inskrivning hos BM []

UL där allt ser bra ut []