Inatt hände det något lite läskigt hemma hos oss. Jag gick upp som vanligt för att kissa kring klockan 3 på natten. När jag var klar och gick ut i hallen mot vårt sovrum såg jag att det lyste från trappen. En lampa var på någonstans nere i källaren. Eftersom E var den som gick och la sig sist antog jag att det var han som glömt att släcka den.

Jag tände i trappen och tassade ner till källarplan. Där lyste det i ett litet förråd som vi använder som dvd-rum. Jag tyckte att det var lite märkligt eftersom vi inte varit hemma på hela kvällen och vi brukar inte vara där nere och välja film. Jag släckte lampan och gick upp till E igen.

Både jag och E sover dåligt på natten så han var vaken när jag kröp ner i sängen igen. Jag berättade att han glömt lampan på i dvd-rummet och att jag släckte den.

- "Va!" säger E

- "Ja, vadå?" säger jag förvånat.

- "Men kommer du inte ihåg att den lampan gick för flera månader sedan. Vi har inte haft någon ny lampa där nere på hur länge som helst!" svarar E skärrat

Då när jag tänke på det kom jag faktiskt ihåg att vi båda stod där nere när lampan gick sönder. Det var väldigt länge sedan. Men inatt stod den alltså plötsligt och lyste.

Jag rös i hela kroppen. Läskigt! :)

Idag är sista dagen i vecka 6 (5+6) och jag tycker nog att jag börjat må mer illa på dagarna. Jag känner mig också mer trött än vanligt och det ilar och drar långt ner i magen. Brösten ömmar mer nu både på natten och på dagen vilket jag är väldigt tacksam för. De känns som blåmärken och jag blir glad varje gång det gör ont att krama någon eller lägga sig på mage i sängen. Jag har också en irriterande huvudvärk som säkert beror på tröttheten. Tycker att det skulle underlätta om jag fick sova bra om nätterna eftersom jag är så trött på kvällarna, men det tycker tydligen inte min kropp.

I övrigt mår jag bra, förutom att jag bara har fyra Crinonedoser kvar hemma :/

Läste någonstans att om man har problem med ägglossningen, som jag har, så kan det vara så att kroppen inte producerar tillräckligt med progesteron själv. Tänk om jag slutar med gelen och sen får missfall pga det?! Önskar att jag fått fortsätta använda det fram till vecka 12 men TF ville inte skriva ut mer och jag kan ju inte råna apoteket. Det blir nervösa 10 dagar innan ultraljudet. Crinonen har ju gjort mig lite lugnare. Att kroppen ska klara allt helt själv känns minst sagt supernervöst.