Min fina vän Åren går har precis fött en liten flicka. Stort grattis till alla tre <3

Vad fantastiskt att få följa er kamp, graviditet och nu er tid som föräldrar <3

Jag har redan hunnit nojja över symptom. Efter bara en dag :) Igår var det brösten som inte ömmade särskilt mycket helt plötsligt. Självklart gick jag i taket och stackars E önskade nog att han kunde stänga av öronen permanent. När vi la oss var jag fortfarande nervös men runt klockan 3 inatt efter att jag varit uppe och kissat låg jag och log åt att de äntligen ömmade igen.

Det kommer att ta på krafterna att försöka att inte oroa sig så mycket. För varje liten känning i magen blir jag iskall men känner jag för lite blir jag såklart rädd. Mellan de mindre panikatackerna försöker jag landa i att vi har lyckats bli gravida tillsammans. Mina ägg och E´s spermier. Det funkar med oss två tillsammans. Det ger mig väldigt mycket tröst.

Men det lugnar inte alltid- därför drar jag igång operation sysselsättning igen. Ikväll ska jag åka och bada med två av mina äldsta vänner. Alltså inte äldst åldersmässigt utan de två personer jag kännt allra längst ;)

För visst får man bada bubbelpool i vecka 5?!