Tidigt tidigt satt vi i bilen. Jag, E, pyret och Alf. Fast vid den tiden kändes det oroligt om vi verkligen var fyra st i bilen eller inte. Natten hade varit jättejobbig och varken jag eller E orkade prata eller knappt fundera på hur det skulle gå. Vi gjorde bara klart att vi var otroligt nervösa.

I bilen på väg hem fick Alf ta hand om pyrets bild. Man kan nästan se på Alf hur slitna och lättade vi var när vi äntligen åkte från klinken med goda nyheter!

Nu sitter Pyrets bild på kylskåpet så att vi kan se den varje dag. Den runda ringen ovanför liten är gulkroppen som senare kommer att lämna över till moderkakan. Bilden är inte så bra som den vi först fick se. Då såg man pyret mycket bättre, men detta är tusen gånger bättre än ingen bild alls <3

Innan vi lämnade Härnösand gladare än vi någonsin varit förut fick jag springa in på Hemköp och köpa min första gravidtidning. Jag ska verkligen läsa den med vördnad!

Jag är så jädra tacksam. Tacksam såklart för vårt fina pyre med sitt starka tickande hjärta på VUL idag men också för att E´s lillasyster nyss födde en dotter och jag kan bara vara glad och njuta för deras skull. Jag är också tacksam över att vi kommer att kunna berätta att vi är gravida när vi träffar E´s familj nästa gång. Nu kommer det att börja rasa in bäbisar i vår bekantskapskrets med en väldig fart och jag kommer att överleva. Vet inte hur det hade gått annars.

Jag är också oerhört tacksam för alla mina fina bloggvänner. För dom som varit ofrivilligt barnlös och stöttar med råd och de som fortfarande kämpar men ändå orkar vara glada för vår skull.

Vi kommer att berätta för E´s familj på Torsdag men ingen utav oss vet vad vi ska säga. Alla vitsiga sätt att säga det på, som vi fantiserat om genom åren, känns alldeles för komplicerade nu. Både jag och E är för nervös och för känslosam för att säga det på ett snittsigt sätt så jag tror att E bara får säga det helt enkelt. Det spelar ingen roll längre hur det kommer fram. Ingenting förutom vårt pyre i magen spelar någon roll nu.

Här kommer listan igen:

Delmål IVF

Start [x]

Godkännt VUL [x]

Äggplock [x]

Befruktade ägg [x]

ET [x]

RD1 [x]

RD2 [x]

RD3 [x]

RD4 [x]
RD5 [X]
RD6 [X]

RD7 [X]
RD8 [X]
RD9 [X]
RD10 [X]
RD11 [X]
RD12 [X]
Testdag [X]

Positivt graviditetstest [X]

Tidigt VUL 29/11 klockan 8.40 där allt ser bra ut [X]
Berätta för familj och vänner []

Inskrivning hos BM []
Komma förbi vecka 12 []
VUL vecka 14 där allt ser bra ut []

RUL där allt ser bra ut []
Fullgången graviditet []
Lyckad förlossning []
Frisk och kry bäbis <3 []

Åh vad vi var nervösa idag! Sådär nervös att det liksom hackar när man andas. Vi kom till kliniken när det var 5 minuter kvar och självklart blev de lite försenade så vi fick vänta till klockan 9. Varken jag eller E kunde läsa en tidning utan satt bara och höll varandra i händerna och andades hackigt. Jag fick lämna ett urinprov och lite blod och sen ropade plötsligt TF mitt namn.

Vi skakade hand i dörren som man alltid gör och han frågade lite om hur jag mår. Snart var det dags att hoppa upp i stolen. Stora stora tomma mörka hål uppenbarade sig på skärmen och jag kände för att kräkas. TF berättade att det var äggstockarna som fortfarande inte "hämtat sig" från hormonbehandlingen. De var ca 6 cm stora så det förklarar ju varför jag haft sådanna hugg och kramper i sidorna de senaste veckorna. Efter en titt på varje äggstock försökte han hitta embryot. Det tog en evighet (ca 5 sekunder) och när vi först såg det lilla pyret kunde jag inte se några hjärtslag, fast TF sa "där har vi embryot och det ser fint ut med fina hjärtslag". Så vinklade han staven lite och då såg vi det! Ett flimmrande tickande litet litet hjärta! Vilken otroligt fantastisk och overklig känsla!! Jag har fortfarande inte landat.

Embryot är ca 17 mm långt och ovanför den kunde man se gulkroppen som en liten sol. Runt omkring vårt lilla pyre fanns det fostervatten. Den låg och vilade med ryggen mot sidan på livmodern. Vi fick en liten bild med oss hem :)

Innan vi gick från TF´s rum passade jag på att fråga om allt sånt där som man går och ältar hela tiden och här kommer det svart på vitt:

INGEN fara om symptomen går upp och ner

Man behöver INTE må illa och ha jätteont i brötsen

Efter att man sett hjärtslag och att allt ser bra ut i vecka 8 är risken LITEN att det ska hända något

Nu när jag slappnar av mer kommer jag antagligen att känna av tröttheten mer än innan.
Den värk i svanken och rumpan som jag haft sen igår är pga graviditeten och innebär ingenting farligt.

(Snälla EVL, kom ihåg det här nu!)

Jag förklarade att jag är så orolig av mig och fick därför en tid för ytterligare ett VUL nästa år den 10:e Januari kl 8.20 Vi kommer då att vara i vecka 14 (13+6). När vi gick från kliniken fick vi många grattis, även från en fin tjej som satt i väntrummet. Jag lämnade över ett ex av Cecilias otroliga bok Väntrum och förklarade vad den betytt för mig och min familj. De blev jätteglada och skulle läsa den. Förhoppningsvis hamnar den tillslut i väntrummet så att fler får chansen att upptäcka den.

Nu är jag tillbaka på jobbet och ska försöka jobba. Min chef smög in på kontoret och undrade hur det gått. När jag berättade om hjärtslagen grät hon. Det är så himla fint att så många andra kan känna glädje med oss. Tack för alla fina kommentarer, sms och lyckönskningar!