men det gör jag inte. Speciellt inte idag. Morgonens skräckupplevelse sitter fortfarande kvar och det faktum att brösten ömmar mycket mindre håller på att göra mig tokig. Jag känner mig inte bara lycklig utan väldigt väldigt rädd. Googlar man på att brösten ömmar mindre i vecka 6 så slutar det nästan alltid med missfall.

Ikväll känner jag mig inte alls gravid och jag svävar inte på moln. Det gör inte saken bättre att E´s mamma tjatar på facebook om det kommande barnbarnet. Jag vill så gärna också vara glad åt det faktum att vi också ska ge henne ett, men idag känns det som om jag bara drömt ihop allt.

Hur ska brösten kännas? Är det kört nu när ömheten nästan försvunnit? Förut gjorde bröstvårtorna ont men nu är de nästan som vanligt igen och det gör mig så rädd...

Jag var bara tvungen att åka och köpa ett till test på lunchen, trots att jag vet att det väntar tre stickor på mig i brevlådan när jag kommer hem. Eftersom jag inte har något tålamod hade jag bara hållt mig kanske två timmar, men teststrecket blev ändå mycket starkare än kontrollstrecket. Det gjorde mig lite lugnare. HCG-nivån har iallafall inte sjunkit.

I övrigt känns det som det gjort de senaste veckorna. Kanske lite tröttare idag pga att jag sover så crappigt. Brösten är ömma då och då, hård i magen, lite ont i huvudet och svullen mage. Idag har jag också varit på extremt dåligt humör. Inte bara ledsen för att jag blev så rädd imorse utan också lite arg. Nu efter ett till test och lunch så känns det bättre. Om jag stirrar på testet var 5:e minut kanske jag kan mota hemska tankar i dörren?

Föresten:

Jag vet precis hur jag blivit nu med bloggen och ni ska veta att det är helt ok att det finns de som inte orkar gå in och läsa hos mig lika ofta som förut. Jag har sett det många gånger hos andra som fått ett positivt test, man blir automatiskt insnöad på allt vad graviditet heter, man blir verkligen insnöad. Och rädd. Därför blir det mycket upprepning och tjat. Det gör ont när andra lyckas och det kan vara jobbigt att behöva läsa men jag vet att det inte innebär att ni inte unnar mig lyckan över att ha blivit gravid. Jag vet att ni finns för mig även om ni inte skriver lika ofta.

Vi har inte haft sex på väldigt länge. När jag var i klimakteriet hade jag absolut ingen lust, säkert inte E heller eftersom jag bara svettades och var allmänt otrevlig hela tiden. Under spruttiden var vi så fokuserade så då glömde vi bort det. Efter äggplock säger ju sig själv att man inte vill/kan och efter ET var jag rädd bara för att gå på toa.

Nu när jag äntligen är gravid vågar jag inte eftersom en orgasm brukar sätta igång en liten kramp i livmodern. Jag kan få en svag svag mensvärksliknande känsla i några timmar efteråt och det skulle gör mig rädd för att på något sätt påverka embryot i magen. Men så inatt drömde jag att vi hade sex och att jag fick en orgasm. I drömmen orsakade detta en jätteobehaglig kramp i livmodern och jag vaknade till med ett ryck! På en gång kände jag en tryckande värk långt ner i magen och brösten var precis som vanligt. Inte ens bröstvårtorna var så värst ömma längre. Tänk om jag drömde om smärtan i livmodern eftersom jag verkligen hade kramp?!

Jag fick panik och sprang på toaletten. Hoppades att jag bara var kissnödig igen,trots att jag kissade klockan 3 (nu var klockan halv 6). Väl på toaletten var magen så uppblåst att jag inte fick ut något kiss. Efter några svettiga sekunder kunde jag trycka ut ganska mycket men det var svårt. Det kändes som om livmodern eller något kring urinblåsan var alldeles uppsvälld och ivägen.

När jag gick tillbaka till sängen var jag alldeles kallsvettig. Självklart gick tankarna till det allra värsta och det gick inte att somna om. Nu såhär på jobbet ömmar brösten lite mer men jag har en otroligt hemsk obehagskänsla kvar i magen. Tänk om jag verkligen hade kramp i verkligheten och att det betyder att något gått fel?

Det borde ligga tre små graviditetstest och vänta på mig i brevlådan när jag kommer hem. Hoppas att de lugnar mig! Usch det är hela 18 dagar kvar tills vi får åka på ultraljud.