Längtan

11 november 2011 18:45

Trots att jag har svårt att läsa gravidbloggar så har jag ju trots allt varit gravid i 30 veckor totalt så jag har lite erfarenhet.
Jag känner så väl igen det där med att inte sväva på rosa moln. Jag kommer ihåg att jag nästan fick dåligt samvete för att jag inte hittade de där molnen. Jag var skiträdd hela tiden och det är inte så konstigt när man tänker efter. Med allt man varit med om för att bli gravid så vill man ju bara att det ska gå bra och för alla gör det ju inte det så det är inte konstigt att du är rädd.

Det där med symtom är ju också så individuellt. Varken under Dutt-graviditeten eller Snöis-graviditeten hade jag ömma bröst. Jag har aldrig hört talas om att man har större risk för missfall om man har oömma bröst. Försök att inte läsa så mycket på nätet om olika symtom hit och dit. Jag vet, lättare sagt än gjort...

Försök att koppla av (lättare sagt än gjort det också...). Alla har olika mycket symtom under sin graviditet.

Många kramar

EVL

13 november 2011 10:31

Hej vännen,
Tack så hemskt mycket för att du delar med dig! Det betyder mycket

Du + jag och framtiden

11 november 2011 18:53

Jag tyckte också att symptomen försvann i vecka 6. Googlade och frågade på familjeliv, och många sa att det var vanligt att symptomen varierade hela tiden. Så var det även för mig, det varierade från dag till dag och vecka till vecka. Så detverkar ju helt normalt. Vänta så ska du se att de kommer tillbaka!

EVL

13 november 2011 10:30

Tack vännen, jag hittade faktiskt det du skrev på familjeliv då. La den tråden i favoriter :)
Kramar!

M

11 november 2011 19:25

Vet att man oroar sig mycket, speciellt den första tiden. Jag hade inte alls så ont i brösten som man läste att alla andra hade. Vissa dagar kunde de ömma lite, men de var för det mesta helt normala...om man säger så. Alla graviditeter är så individuella, så jämför dig inte för mycket med andra.....jag vet, lätt att säga ;). Är du väldigt orolig så ring och prata med din barnmorska eller MVC, de förstår säkert din oro.

Stora kramar!!
P.S googla inte för mycket!!

EVL

13 november 2011 10:30

Tack M, jag ska försöka. Tänkte höra av mig till TF om jag tycker att fler symptom försvinner. Det värsta är ju att skulle jag få ett vul så är det ju inte säkert att det syns något. kanske jag blir ännu mer nojjig :S

Stora kramar tillbaka

Anna

11 november 2011 19:40

Jag vet hur jobbit det är (speciellt efter två ma)!! En sak som har hjälpt mig den här gången är att jag har skrivit en "symptomdagbok". Då har jag kunnat gå tillbaka och se ja just det, där ömmade inte brösten men några dagar senare gjorde de det igen. Vissa dagar kändes det som jag inte hade några symptom överhuvudtaget men när jag började skriva fanns det alltid något eller några som lugnade lite iaf. Sen är det skönt att bara få skriva av sig om hur orolig man är.
Vet precis hur det rycker i googlefingrarna men det brukar alltid sluta med att man bara blir oroligare. Försök låta bli om du kan!

Det kommer att gå fint tjejen!

Kram!

EVL

13 november 2011 10:27

Tack vännen, har tagit ditt råd

candra

11 november 2011 19:50

Jag vet att det är lättare sagt än gjort men försök att inte oroa dig för mycket, som jag sa innan. Jag hade inga gravidsymptomer alls, inga ömmande tuttar eller värk i magen. Bara en pirrabde känsla i underlivet och för mig var det mens symptomer. Jag hoppas att du får en sådan graviditet som gör att du inte känner av det utan bara märker att magen blir större för ju längre det går desto mer jobbigare blir det. Jag hade tur, mådde jätte bra fysiskt fram till förlossningen.

Och som svar: jag hade tyckt att det varit så roligt att få träffa dig, det kanske kan bli så en dag!? :-)

Kram på dig

EVL

13 november 2011 10:25

Tack fina vän. Jag oroar mej mer för att bröstvårtorna brukade ömma men att de nu bara slutat. Tycker att det symptomet inte borde bara försvinna...


Ja det hade varit så himla kul. Vi måste fixa det någon gång. Ni vet ju att ni alltid har någonstans att bo om ni någon gång reser uppåt landet :)

Sandra

11 november 2011 20:59

Jag började inte känna mig gravid förrän i vecka 18-19 nåt... Vilket man såhär i efterhand kan vara tacksam för, med tanke på att sista veckorna var gräsliga (havandeskapsförgiftning med klåda, högt blodtryck, samlade vatten osv.)
Tänk på hur många som inte ens upptäcker att de är gravida förrän typ i vecka 10-12, så det är inget konstigt att inte känna något alls. Eller känna massor.

EVL

13 november 2011 10:24

Ja det kanske är skönt, men samtidigt varje gång jag vaknar och känner mig ickegravid kommer de där vanliga barnlöshetskänslorna tillbaka. Ska försöka slappna av och bara njuta.
Kram!

Evelina

11 november 2011 22:13

Precis som jag sa så kommer du alltid vara orolig, värst såklart i början av grav. Du måste försöka släppa det, som jag sa förr... Förutsätt inte missfall, du väntar BARN! Jag tycker man läser hur mkt som helst om symtom som skiftar eller helt saknas vid graviditet. Det kan vara hur som helst. Vi kan inte jämföra oss hela tiden. Vi är olika, graviditeterna är olika osv. Pregnant until proven otherwise, kom ihåg det! DU är gravid!

EVL

13 november 2011 10:23

Åh, tänk om man kunde ha direktkontakt med dig i huvudet hela dagarna

Sofie

11 november 2011 22:27

Det där med facebook! Jag har varit väldigt tydlig mot Fannies farmor att ingenting ska hå via Facebook, jag hatar det. Har nästan fått mig att gå ur. Mina bröst ömmade inte särskilt länge... Förstår din oro, efter vi berättat för familj i vecka 11 kom blödningen och jag trodde det var kört nu har jag en go och glad tjej på 6 veckor, jag håller på dig så mycket!

EVL

13 november 2011 10:22

Ja, vissa dagar undrar man varför man ens loggar in.

Kommer du ihåg på ett ungefär när det avtog?
Tack fina!
Kram!

A

11 november 2011 22:56

Vännen! När jag var gravid så hade jag ömma bröst fram och tillbaka under hela 19 veckor. När jag var i v.6-7 (ungefär då jag fick mitt +) så kändes det ingenting! Inte ett dyft. Därför trodde jag inte på gravtestet och testade 10 gånger till under den veckan.

Det är fullt normalt att det pendlar. Men googla inte på de där hemskheterna<3 Du måste försöka slappna av lite. Även om det är svårt.

Kram!

EVL

13 november 2011 10:21

Åh vad skönt att läsa. Tack fina. Är så nojjig hela tiden att jag inte skulle bli förvånad om E skickat hit psyk snart :O

Kram!

VTN

12 november 2011 08:20

Mina bröst har inte ömmat nånting och jag är nu i v26! Försök att inte oroa dig, även om jag förstår dig helt för att du gör det.
Kram

EVL

13 november 2011 10:19

Tack så mycket!
Kram!

Sandra

12 november 2011 08:28

Kollade i min dagbok från mina graviditeter:
"Det känns inget speciellt mer än några småsaker, men hade jag inte planerat barn eller känt efter hade jag förmodligen inte känt något speciellt. " (vecka 5)
"Har haft ont i magen precis hela dagen. Det började i morse med att jag kände mig väldigt toanödig och hade kramp i tarmarna." (vecka 6)
"Bröstvårtorna är ömma men brösten har inte värkt på några dagar" (vecka 5/6)
"Molvärk… brösten värker lite, men inte speciellt ofta. " (vecka 5)

Lite av mina tidiga symptom, inte speciellt många med andra ord och de kom och gick. Brösten växer inte hela tiden, inte livmodern heller. Det värsta är när man kommer till vecka 12, då är det inte ovanligt att många symptom bara försvinner VIPS. Det är skrämmande!

Ta en dag i taget, försök tänka att du väntar barn och inte missfall. Skulle det vara något fel går det inte att påverka, och de flesta får ju trots allt barn och inte MF :)

EVL

13 november 2011 10:18

Tack så mycket Sara, skönt att läsa!
Ska försöka tänka positivt :)
Kram!

Cecilia summerar

12 november 2011 09:38

Åh vännen...det är svårt att sväva på moln när man är så rädd. Som så många har sagt förut: symptom är något enormt individuellt. Jag hade inga alls i början och det var svårt att tro att det kunde vara mirakel på väg när det inte kändes ALLS nån skillnad. Men det var det. Och nu är hon nästan tonåring.
Jag hoppas du ska kunna släppa symptomletandet emellanåt och tänka att du faktiskt är gravid. Stor kram!

EVL

13 november 2011 10:18

Tack fina. Det som gör mig rädd är att jag hade ont i bröstvårtorna förut men att det bara avtagit... visst att symptom kan komma och gå men de ska väl inte bara försvinna helt?

Ska försöka :S
Stor kram tillbaka

R

12 november 2011 11:37

Mina bröst ömmade inte speciellt mycket under min graviditet, mådde inte speciellt illa heller? Lite på morgonen innan frukost men sen vände det och jag blev lite illamående på kvällen. Har du en bra känsla i kroppen att detta kommer gå bra så gör det oftast det. Att du får så starka test är ju jättebra! Alla mår så olika när de är med barn, har en kompis som spydde konstant fram tills vecka 23 och hade tok ömma bröst kunde inte ha bh. Medans en annan inte mådde illa alls å inga ömma bröst =) Allt kommer gå bra! Stor kram

EVL

13 november 2011 10:17

Tack så mycket R, så skönt att läsa! Stor kram tillbaka!

Lilla bönan

12 november 2011 18:46

Hej! hittade precis till din blogg, jag är gravid i vecka 5 (4+4) och jag håller helt med dig i att rädslan nästan tar över lyckan. Man är såå rädd för att de (vi har satt in två) en dag bara ska försvinna och det finns ju inget man kan göra. Bara vänta. Något man i och för sig blivit expert på i ivfkarusellen.
Hoppas att allt går väl för dig/er!
Kram

EVL

13 november 2011 10:15

Hej,
Ja, man trodde att man bara skulle kunna slappna av och njuta... men så har det ju inte blivit. Hoppas att det känns bättre efter VUL.

Hoppas att allt går bra för er med!
Kram!

Sofie

13 november 2011 11:30

Jag tror de ömmade i runt två veckor 6-8 :) jag håller på dig!

EVL

14 november 2011 11:10

Ok, det verkar som om mina gör lite som de vill :) Tack! Kram!

Julia

3 september 2014 16:08

Hur gick det sen, blev det en bebis fast brösten slutade ömma? ( :

EVL

10 september 2014 10:46

Jajjemen! Det gick bra. Var nog i spökveckorna just då.

hej

27 juni 2016 11:41

Hej
Kan du inte berätta mer, hur det gick sen...
Nu är det andra som är lika oroliga som du var då

EVL

29 juli 2016 09:41

Hej,
Det står skrivet i fortsättningen på bloggen hur det gick sen :)

Sara

8 april 2017 04:37

Hej!
Grattis till graviditeten! Fint att läsa att det lyckades!! Känner igen det där med googlandet och försöker själv just att låta bli. Har precis börjat ivf-svängen och har litet ångest inför behandlingarna.

Jag blev väldigt nyfiken på den allmänna beskrivning om att läkarna trodde att ditt immunförsvar är för aktivt. Hur konstaterades det, vilka tester togs och gjordes det i Sverige? Skulle vara väldigt bra attfå veta, eftersom jag bor i Finland och här finns inte samma medvetenhet. Med den informationen kan jag pusha på mina läkare här att ta rätt tester och behandla inför kommande ivf. Mycket tacksam för svar. Kram Sara

EVL

10 april 2017 09:17

Hej Sara :)
Tack så mycket. Försök att inte ha ångest över det utan ta det steg för steg. Fast jag vet såklart att det är svårt. Lätt att säga såhär i efterhand.

De drog den slutsatsen efter att min kropp stötte bort två blastocyster av toppkvalité samt eftersom jag nästan aldrig är sjuk. Tydligen så är det vanligt att kroppen efter en graviditet kan bilda antikroppar mot själva embryot och stöta bort det. Jag fick intralipid-dropp, åt trombyl och prednisolon (kortison) på det försöket som lyckades. Det var ett frysförsök.

Stort stort lycka till! Håller tummarna för att det går vägen redan på första ivf:et. Massa kramar!
Lise