Det är inte utan att gråta en skvätt som jag går igenom bloggen, från det allra första inlägget till idag. Jag har länge tänkt låta göra en bok av vår historia och nu blir det nog verklighet. En bok som beskriver hur det var för oss den första tiden när vi började försöka bli med barn, när vi lärde oss att på något sätt överleva i barnlöshetsdjungeln. De allra flesta inläggen är så blåögda och man får nästan lust att ge sig själv en örfil. Jag läser om hur jobbigt det var med de första gynekologbesöken och hur vi försökte tänka positivt som bot på det som inte ville komma. Ju längre tiden gick blev inläggen mer syniska och mörka men på något sätt orkade vi fortsätta. Tillslut var vi framme vid det jag varit så rädd för och nu är det förhoppningsvis det som ger oss vårt första barn. Tänk vad livet kan ta en på en åktur.

Kanske kommer jag alltid att gråta när jag läser boken men det spelar ingen roll. Det är vår historia och jag tror att det finns många i vår närhet som skulle vilja läsa om hur vi har haft det. Jag ska ju inte sluta blogga och jag kommer säkert att göra fler böcker av inläggen i framtiden. Den bok som görs av bloggen då kommer säkerligen få mig att gråta lika mycket men förhoppningsvis av glädje istället för sorg. Nu hoppas vi kunna lägga undan den mörkaste tiden och fokusera på att skapa en blogg full av glädje istället. Om allt går bra får vi vår lilla älskling. Visst det var lång leveranstid och h*n var väldigt dyr, men när man längtat och kämpat finns det inget man inte skulle ge för sitt barn. Ingenting annat har något värde. Alla sprutor, piller, tårar och dagar av hjärtskärande sorg har varit värt det i slutändan. Fick jag önska bara en sak skulle jag vilja att alla fina människor som kämpar skulle få lyckas.

 

Anna

20 december 2011 11:02

Det blir en fin bok.

Kramar till dig!

http://www.enmammawannabe.blogspot.com

EVL

21 december 2011 08:36

Tack fina du

 

Sarah

20 december 2011 12:27

Så vackert skrivet! Jag blir alldeles tårögd! Kram

EVL

21 december 2011 08:36

Men, tack!
Kram!

 

Orättvisan.

20 december 2011 16:06

Vilken bra idé! Den kommer sannerligen trösta många! Ska bli fint att läsa från början till slut! :)
Och vilka fina magbilder, ska även bli jäkligt fint att få följa den från början till lyckligt slut!

Kramar!

http://www.orattvisan.blogg.se

EVL

21 december 2011 08:43

Tack fina, men den kommer bara att hållas inom la´familia :) Men jag tror att det kan var nyttigt för flera av dom att läsa den.

Det är så himla härligt att äntligen få ta magbilder! Längtar tills magen är stor stor :D
Kramar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...